Sitter på AF och pluggar idag. Det känns läskigt snarlikt samma tid för ett år sedan. Lundagård är grått, jag har ont av för mycket kaffe och pluggångesten är infunnen. Mest Emma som saknas. Vi satt här varje dag i mer än en månad och åt clementiner och vaniljhärtan. Varvade hårt jävla plugg med skratt och värme. Jag saknar henne. Verkligen. Och det gör ont att hon är ledsen. Förra året vid den här tiden hade det redan snöat för första gången. J var påväg att flytta in hos mig. Och jag hade en helt annan känsla i kroppen än vad jag har nu. Det är en konstig termin. Känns inte som en tid som jag kommer titta tillbaka på och minnas med ett leende på läpparna. Allt är lite för vanligt, som en period som kommer att leda till en annan bättre. Tråkig och framförallt konstigt sätt att leva sitt liv så. Har alltid lovat mig själv om att det inte ska vara så. Vet inte vad som hände, eller vad som gick fel. For me to find out typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar