Jag och min nya kollega

Det är officiellt, jag och Ban Ki-Moon blir typ kollegor. Jag kastar mig in i det enorma FN-systemet. Tolv veckor praktik på UNHCRs kontor i Stockholm. Kommer att jobba med privat sector fundrasing och kartlägga privata givare i Sverige. Vilken grej!

Det går från klarhet till klarhet, bitar trillar på plats och jag känner mig så lycklig. Kommer gå i detta med all energi och allt engagemang jag har och det kommer inte bli annat än bra. Såklart kommer jag hålla er uppdaterade på vägen.

Love!

Monday thoughts

Att jag är i en minst sagt osäker period har väl inte gått någon förbi. Jakten på mitt första riktiga kvalificerade jobb är igång och det är ingen lätt match. Sommaren har varit tuff, samtidigt har jag insett att det är först nu när terminen är igång som det faktiskt finns jobb att söka. Jag försöker ta det med ro. Jag har också på riktigt fått känna på mitt starka sociala nätverk och att det är många som bär mig.

Men jag tänker rätt mycket på en sak. Förändring. Hur ställer man sig det det? Egentligen. Och ärligt. Gav för ett tag sedan upp synen på mig själv som extremt spontan och att jag tar dagen som den kommer. Jag är en person som behöver rutiner och ordning. Detta betyder absolut inte att jag inte kan vara spontan ställa till med galna upptåg, tvärtom, det är först när jag har rutinerna och känner tryggheten, som jag vågar ta mig ann nya utmaningar. Men hur kommer jag då vidare? Tryggheten kommer jag inte få utan en förändring. Och förändringen kommer uppenbarligen inte innan tryggheten.

Gissa vem som är tillbaka?

Jo, men visst. Nytt och ärligt bloggförsök. På riktigt - ärligare. Har senaste tiden gått och funderat mer och mer på att börja blogga igen. En stor anledning til det är att jag känner att jag står i en spännande tid i livet med extremt mycket intryck och känslor och känner att jag saknar att skriva om det, mest för mig själv, absolut, det kommer det alltid att vara.

Så varför vänta. Idag är det onsdag. Första dagen på resten av mitt liv.

Igår blev riktigt bra. Efter skitförmiddagen när jag inte fick ett pluggande gjort trots att jag tagit tummen ur och äntligen gått till skolan käkade jag lunch med D. Alltså D, fantastiska bästa D. Han ger mig så sjukt mycket bra energi och utmanar verkligen mig. Så fett. Jag hade satt av en timme för lunch, sen var jag tvungen att återgå till plugg. Tji fick jag, det blev en evighetslunch. Sen gick jag hem. J var på bättre humör än någonsinn och det blev en eftermiddag full med trams och skratt. Sen kom E med sin bäbis och då busade vi massa och sen blev det mat och jag skulle plugga men då ville jag hellre gå ut, så då gjorde jag det. Wiiihouuuu. Ball.

Look around everywhere you turn is heartache

Sitter på AF och pluggar idag. Det känns läskigt snarlikt samma tid för ett år sedan. Lundagård är grått, jag har ont av för mycket kaffe och pluggångesten är infunnen. Mest Emma som saknas. Vi satt här varje dag i mer än en månad och åt clementiner och vaniljhärtan. Varvade hårt jävla plugg med skratt och värme. Jag saknar henne. Verkligen. Och det gör ont att hon är ledsen. Förra året vid den här tiden hade det redan snöat för första gången. J var påväg att flytta in hos mig. Och jag hade en helt annan känsla i kroppen än vad jag har nu. Det är en konstig termin. Känns inte som en tid som jag kommer titta tillbaka på och minnas med ett leende på läpparna. Allt är lite för vanligt, som en period som kommer att leda till en annan bättre. Tråkig och framförallt konstigt sätt att leva sitt liv så. Har alltid lovat mig själv om att det inte ska vara så. Vet inte vad som hände, eller vad som gick fel. For me to find out typ.

you know how the time flies

Känner mig laddad. Tio dagar senare, och fortfarande på penicillin. Bihålsinflammationen har inte släppt och jag fick en ny kur direkt. Soppa alltså. Orkar inte vara sjuk, har kört på i hundra procent och har typ haft en kapacitet på 20. Idag är första dagen som jag verkligen känner att det är på rätt håll. Hade fest igår. Superlyckat. Det som var tänkt som en förfest blev fest, och blev efterfest, fest igen och sen gick alla hem. Fantastiskt att vara omringad av så goda vänner och en fantastisk pojkvän.

Idag har vi firat min fina pappa. Både som namnsdag och farsdag. Så fint. Vi gav honom ett presentkort på en middag - sjukt fattigt egentligen. Men jaja. Nu blir det tv-mys med mango och min kille.

Lovar att skriva mer i veckan.

LOVE!

Love the way you lie

Kan nog inte med ord formulera min besvikelse över att Rihanna ställde in igår. Trodde att E skämtade när hon skrev "Synd med konserten", fattade ingenting för ett par sekunder, tills jag var säker på att hon skämtade, till att M bekräftade från alla relevanta hemsidor att konserten faktiskt var inställd. Vi har blivit lovade ett datum om en ny ersättningskonsert inom 48h och aldrig har väntan känts längre.

Nu sitter jag med min uppsats. Är jätte-förkyld verkligen, och trött. Men den måste in. Sen kan jag tillåta mig själv att bli sjuk - men inte nu. Inte innan midterms, det går inte. Kämpa på, bit ihop. Ses på andra sidan! Puss!

As your shadow crosses mine

Det går riktigt sakta nu. Jag vaknade vid halv åtta idag, vintertid iofs, men ändå. Hade ändå fått sova tio timmar typ. Somnade helt utmattad på golvet framför tvn igår. Skolan suger verkligen ut den sista engergin ur mig. Tenta imorgon, shit, sju böcker, tre frågor, tre timmar. Har ingen aning om hur det kommer att gå. Ena sekunden känner jag mig sjukt säker på att sätta tentan och andra sekunder är jag nära bristningsgränsen och känner att det inte ens är värt för mig att gå dit. Hoppas på en bra dagsform imorgon. Får en ruggigt bra belöning på kvällen; äntligen är det dags att se Rihanna. Som vi har väntat, vi köpte ju typ biljetterna i april eller någonting. Det kommer att bli hur bra som helst. Jag behöver nog ett sånt extremt forum för att släppa taget just nu. Sen på onsdag lämnar jag in mitt paper, och på torsdag presenterar jag det och på fredag blir det första lediga helgen på hur länge som helst. Som jag ska njuta.

Men där är jag inte än. Men snart.

Your name is the splinter inside me

Titta på min fina nya lampa, helt fantastiskt. Har verkligen velat ha en sådan lampa så länge jag kan minnas. Med åren har jag förstått att de är väldigt dyra och sällsynta och att man ska vara glad om man har en. Men så har jag börjat leta lite på sistone, utan vidare resultat, och så helt plötsligt hittar jag en för 600 kr i Helsingborg. Lillbror får köra mig dit direkt och jag får hem min fina lampa. Är så glad.

Annars är det 6 dagar kvar till frihet och listan på vad jag ska göra då bara växer och växer! Nu blir det lite mer plugg innan jag äter middag med mina syskon för att sen gå på Max hejdå-fest.

Love!

I want to see you get high and go low

Sitter på biblioteket i skolan. Var här redan klockan nio, tror inte ni förstår hur tidigt jag måste ha gått upp då. Pendlingstrafik liksom. gosh! Detta är första gången jag pluggar med någon i min nya klass. Mäkta nöjd över att ha hört av mig till A för att få plugga med henne. Detta resulterade i en fantastisk plugg-grupp. Ska verkligen hålla hårt i dem.

Just nu är nog den främsta frågan hur fan man pallar plugga när man har med sig sen uppskattningsvis ett åriga bäbis till biblioteket i skolan och lär denna gå. Asså orka. Jag blir fan upprörd. Eller jag kan fatta att man typ måste göra det, för att man vill plugga och man råkar ha en bäbis, men wtf. Kostar dagis pengar?

I övrigt håller jag på att få en ny överdel på bloggen eller vad det heter. Har en egen person som gör den till mig.