idag på jobbet lyssnade jag på matilda när hon pratade i p3 hood. ett en och en halv timme långt program om kullersten som skakar cykeln, saranoff-langare som tog ett enormt överpris för våra fjortisfyllor, lunda-orginal och om studenten från spyken. hon spelade hello saferinde & the ark. jag lyssnar på sommarpratarna också, har inte fastnat för någon särskilld i år. men gustav skarskård och filip&fredrik sitter i hjärtat. jag vill också prata i radio. Jag hade spelat hello safride precis som matilda. jag hade nog bara spelat svensk musik över lag. promoe och maia hirasawa typ. organismen och jennie abrahamson och tomas andersson wij. jag hade spelat take it back med papa dee för den gillar jag. och så kent såklart. jag vet inte varför mitt intresse för svensk musik är så stort. det har alltid varit så. lättillgängligt till en början, och sen kan man gräva i all evighet och hitta nytt och nytt. men vad skulle jag prata om? jag tycker ändå att jag har lätt att uttrycka mig i tal, sätta ord på mina känslor. och jag tycker ändå att jag har sakner att prata om. skulle jag babbla kongo, skulle jag prata om år utomlands, om att fatta att man inte är perfekt och inte kan vara det, eller att han är det. jaja, matilda var bra. jag kanske får chans en dag.sen släppte ju organsimen idag. lyssna!
ikväll är det middag med R, E & K. FETT!


